Igår satt jag ned och samtalade i 30 minuter med en ganska ensam människa. Jag bad om helande för några av hans fysiska åkommor, men för både honom och mig skedde Gudsmötet i samtalet och i omsorgen om varandra.
En gammal bekant till mig, som jobbar som evangelist, berättade att han träffade Moder Theresa en gång i Albanien. Samtalet gled in på spetälska och när min vän konstaterade att spetälska inte finns i västvärlden sa Moder Theresa: ”Er spetälska är ensamhet. Ingen annanstans i världen dör människor ensamma i sina lägenheter”. (När hon sen fick reda på att min vän var från Sverige blev hon lite stött: ”Jag brukar inte ta svenskar i handen, det mördas ju så kollosalt många barn i ert land.”)
Oooops…….
Fattigdom är en definitionsfråga. I ett land där ensamheten, precis som spetälskan, skapar utanförskap och enorma sociala klyftor mellan människor är den kristna församlingen ett fantastisk tecken på gemenskap och kärlek som river ner murarna omkring oss själva. WOW!!!!!
När du läser Nya Testamentet i sommar, lägg märke till hur många gånger ordet ”tillsammans” förekommer. VI BEHÖVER VARANDRA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
